Kommissionens bötesbeslut mot Apple under DMA - ett styrkebesked för det nya regelverket

May 26

Inledning

Den 23 april i år fattade EU-kommissionen sina två första bötesbeslut, mot Apple respektive Meta, under den s k Digital Markets Act (DMA). En icke-konfidentiell version av beslutet mot Apple har nu gjorts tillgängligt. Företaget påförs en sanktionsavgift om 500 miljoner euro för sitt agerande, och ett löpande vite träder in om beteendet inte upphör inom 60 dagar från beslutets offentliggörande.

Vad handlar ärendet om?

Kommissionen slår fast att Apple brutit mot den s k ‘anti-steering’-regeln i Artikel 5(4) DMA, enligt vilken grindvakter ska göra det möjligt för företag att kostnadsfritt informera om och marknadsföra erbjudanden till slutanvändare, liksom att ingå avtal med dessa slutanvändare, oavsett om de för detta ändamål använder grindvaktens centrala plattformstjänster.

Enligt beslutet har Apple brutit mot denna bestämmelse genom att begränsa apputvecklares möjligheter att styra slutkunder till erbjudanden i sina egna appar eller externa hemsidor, och därmed ingå avtal med slutanvändare utanför App Store. Apple konstateras därtill ha begärt en ersättning från apputvecklare för sådana styrda transaktioner som inte anses stå i proportion till värdet på den inledande kundackvisition som Apple underlättat.

Apple menar å sin sida att företaget vidtagit de åtgärder som krävs enligt en korrekt tolkning av Artikel 5(4) för att göra det möjligt för apputvecklare att informera, marknadsföra och sluta avtal med slutanvändare. Enligt företaget har Kommissionen genom sitt beslut gått utöver bestämmelsens krav, dels genom att kräva att Apple faciliterar en tekniskt sömlös användarupplevelse vid kundstyrning och dels genom att felaktigt kräva att styrda transaktioner ska vara gratis för apputvecklare i förhållande till Apple.

Kommissionens bedömning

I fokus för beslutet står tre olika uppsättningar avtalsvillkor som Apple tillämpat: 1) de “ursprungliga affärsvillkoren”, 2) de “nya affärsvillkoren” och 3) de “nya affärsvillkoren för musikströmning”.

Apputvecklare har givits ett val mellan de ursprungliga och de nya villkoren, där de ursprungliga villkoren innehållit ett förbud mot att styra slutkunder till avtal utanför App Store, men varit mer förmånliga i andra avseenden. De nya villkoren medger styrning utanför App Store förutsatt att vissa begränsningar beaktas, och i utbyte mot viss ersättning. De nya affärsvillkoren för musikströmning liknar de nya villkoren i allt väsentligt och bedömdes tillsammans med dessa.

De ursprungliga villkoren

Såvitt avser avsaknaden av styrningsmöjligheter i de ursprungliga villkoren menar Apple att apputvecklares valfrihet mellan de nya och ursprungliga villkoren måste beaktas. Apple har därmed givit alla apputvecklare möjligheten till styrning (jfr Art. 5(4), som vissa utvecklare aktivt valt att inte utnyttja genom att välja de ursprungliga villkoren. Kommissionen avfärdar relativt kortfattat detta argument med hänvisning till att Apple inte får tillämpa avtalsvillkor som står i strid med Artikel 5(4) oavsett om apputvecklare frivilligt avtalat bort rättigheten. Bestämmelsen i DMA är kort sagt indispositiv. Eftersom de nya villkoren är sämre i vissa avseenden har Apple dessutom under alla omständigheter skapat ekonomiska incitament för apputvecklare att frånhända sig den på DMA grundade rätten till styrning.

De nya villkoren

Avseende de nya villkoren och de nya villkoren för musikströmning kan kommissionens synpunkter delas upp i två kategorier: 1) villkor som begränsar apputvecklares frihet att utforma kommunikation och styrning i sina appar; och 2) den ersättning Apple kräver vid styrning.

I den första kategorin återfinns avtalsvillkor som avser

att länkar i appen endast får leda till apputvecklarens egen hemsida;
att appen endast får innehålla en länk;
att ett klick på en länk i en app måste leda till att en webbläsare öppnas - s k webbvy är inte tillåten;
att en varningstext (“disclosure sheet”) måste visas varje gång en slutanvändare klickar på en länk för köp utanför appen/App Store; samt
att URL-länkar i appen inte får innehålla ytterligare data.

Det samlade budskapet i Kommissionens beslut i denna del kan inte tolkas på annat sätt än att varje begränsning i en apputvecklares utformning av sin marknadsföring och styrning, oavsett hur trivial, är otillåten om grindvakten inte kan bevisa att villkoret varit objektivt sett nödvändigt. Ifråga om begränsningen gällande ytterligare data i URL-länkar handlar det exempelvis om att användaren måste fylla i sina person- och betaluppgifter (på nytt) på den länkade transaktionssidan. I fråga om webbvy/webbläsare består försämringen i användarens upplevelse av att ‘lämna appen’ vid köp. Det obligatoriska varningsmeddelandet framstår dock som ett mer klassiskt exempel på en åtgärd som kan anses ägnad att avskräcka användningen av en konkurrerande tjänst.

Såvitt avser den andra kategorin - avtalsvillkoren för apputvecklares ersättning till Apple vid styrning - kan följande noteras.

I beslutet omnämns tre ersättningar en apputvecklare måste betala; två typer av avgifter och en ersättning i form av kommission. Endast kommissionsersättningen behandlas som del av överträdelsen. Enligt kommissionsvillkoren ifråga ska apputvecklare ersätta Apple med 17 % av inköpsvärdet vid styrning, om transaktionen äger rum inom 7 dagar från det att slutanvändaren klickat på en länk i appen. Vid löpande abonnemang gäller dessa 17 % vid varje betalningstillfälle, vilket sänks till 10 % efter ett år. För musikströmningstjänster är kommissionsersättningen 27 %.

Kommissionen konstaterar i beslutet att kommissionsersättningen utgör en kostnad för styrning, vilket är förbjudet i ljuset av termen “kostnadsfritt” i artikel 5(4). Apple menar å sin sida att termen kostnadsfritt endast avser kommunikation och marknadsföring, medan grindvakter alltjämt har rätt att kräva ersättning vid slutande av avtal till följd av styrning.. Till stöd för denna tolkning åberopar Apple bland annat de franska och tyska språkversionerna av DMA. Gissningsvis kommer vi att få EU-domstolens syn på denna fråga inom ett par år, men Kommissionens tolkning framstår i denna del som mer övertygande.

Med hänvisning till skäl 40 DMA tillstår Kommissionen att Apple i och för sig har rätt till någon form av ersättning av företagsanvändaren för att ha underlättat företagsanvändarens inledande förvärv av slutanvändaren. Det vill säga en ersättning för att slutanvändaren i något skede laddat ned appen på App Store, om så skett. En sådan ersättning kan enligt Kommissionen emellertid inte vara löpande i kommissionsform, och inte heller frånkopplad från när nedladdningen ägt rum. Apples villkor är knutet till tidpunkten för när en användare klickar på en länk för köp i appen, vilket kan ske långt senare. Kommissionsupplägget som sådant konstateras följaktligen vara oförenligt med artikel 5(4) och det är upp till Apple att införa en alternativ modell för en proportionerlig ersättning för det inledande förvärvet.

Vad händer härnäst?

Apple har nu 60 dagar på sig att införa nya avtalsvillkor och undvika ett löpande vite. Ett överklagande till Tribunalen vid EU-domstolen framstår som sannolikt och det skulle inte förvåna om överklagandet förenas med en begäran om inhibition. Företagsanvändare som drabbats negativt av de förfaranden som utpekas i beslutet kan väntas rikta ersättningskrav mot Apple, och det blir därefter en fråga för respektive domstol om skadeståndsmålen ska vilandeförklaras i avvaktan på en slutlig dom från Luxemburg.

Beslutet är högintressant som ett första prejudikat för det nya regelverket. Motiveringen bakom införandet av DMA var bland annat att komma ifrån de utdragna och ekonomiskt komplicerade utredningar avseende dominansmissbruk inom techsektorn som Kommissionen kämpat med under det senaste decenniet. Detta till förmån för en snabbare och mer förutsebar tillämpning av tydliga handlingsregler.

Beslutet mot Apple fattades drygt 13 månader efter att reglerna blev tillämpliga mot företaget. Beslutet innehåller, i linje med skäl 11 DMA, inga ingående analyser av de ekonomiska effekterna av de ifrågasatta villkoren. Kommissionens behandling av Apples försvarsargument kring exempelvis säkerhetshänsyn och merarbete får anses direkt kompromisslös. Om beslutet står sig efter en prövning vid EU-domstolen utgör det en tydlig signal att utrymmet för en ‘minimalistisk’ anpassning till DMA är närmast obefintligt. Omvänt skickar det även en tydlig signal till grindvakters företagsanvändare att deras rättigheter enligt DMA kan väntas få ett stort genomslag framöver.

_____________________

Techbolagens skyldigheter enligt DMA

De måste säkerställa interoperabilitet med sina egna tjänster i specifika situationer.
De måste låta företagskunder få tillgång till den data de genererar när de använder plattformarna.
De måste ge företag som annonserar på deras plattformar verktyg och information för att verifiera de annonser som visas på plattformarna.
De måste låta sina företagskunder marknadsföra sina erbjudanden och ingå avtal med sina kunder utanför grindvakternas plattformar.
De får inte ge sina egna varor och tjänster en mer gynnsam behandling i rankningar än liknande varor och tjänster som tredje part erbjuder på deras plattformar.
De får inte hindra konsumenter från att ta kontakt med företag utanför deras plattformar.
De får inte hindra kunder från att avinstallera förhandsinstallerade program eller appar om de så önskar.
De får inte spåra slutanvändarna utanför plattformarna med riktad annonsering utan att ett faktiskt samtycke har getts.

Andreas Johansson